Name: Daniel Harding & Johan Dalene
Start: 2023-09-02T00:00:00.000Z
End: 2023-09-02T00:00:00.000Z
Location: Berwaldhallen

Organization

Conductor

Daniel Harding

Violinist

Johan Dalene

Violin

Orchestra

Swedish Radio Symphony Orchestra

Baltic Sea Festival

Daniel Harding & Johan Dalene

Stockholm

Sweden

Berwaldhallen

Daniel Harding & Johan Dalene: Wiener Philharmoniker Fanfare Op. AV 109 Strauss,R (+2 More)

Public

Wiener Philharmoniker Fanfare Op. AV 109

Concerto for Violin and Orchestra No. 1 in G Minor op.26

A Hero's Life, op. 40

Approved

The German composer Max Bruch was something of a child prodigy. Already from the age of nine he began composing, and a septet he wrote two years later shows early characteristics of his later musical style. From 1865 to 1867 Bruch was employed as music director at the court in Koblenz and it was here that he wrote his first violin concerto, which became his most famous as a composer. Bruch was a close friend, and took inspiration from famous violinists of the time, including Joseph Joachim and Willy Hess, and came to write no less than nine works for the violin, including 3 concertos, an instrument he considered the best for "singing a melody" . And it was melodies that were Bruch's focus in his music. In the violin concerto, it becomes especially clear in the adagio of the second movement, considered by many to be the heart of the concerto.

The first performance was by the violinist Otto von Königslow and with Bruch himself as conductor in 1866. Together with Joseph Joachim, however, Bruch then made major revisions and it is the version from 1867 that is mainly performed today. Bruch became a respected teacher of composition but his works never achieved much success, largely because of his outspoken aversion to the New German School with Richard Wagner and Franz Lizst as its main proponents.

Richard Strauss was also something of a child prodigy but, unlike Bruch, became a devoted Wagnerian and also successful as a composer already during his lifetime. Strauss's symphonic poem Ein Heldenleben from 1898 was a sequel to Don Quixote completed in 1897. Both poems deal with and criticize heroes and anti-heroes in a comical way, but if the plot of Don Quixote is taken from Cervantes' novel about the forgetful knight and his helper Sancho Panza , Strauss took inspiration from his own life and I for the hero of Ein Heldenleben. Many have interpreted the work as an expression of Strauss's artistic egoism, not least when he quotes his earlier tone poems in the fifth part. But there are also ideas that one should see it based on Friedrich Nietzsche's thoughts about the struggle between the individual and his inner and outer worlds. Strauss himself believed that the work was about the masculine ideal of the hero. Regardless of interpretation, the tone poem, which turned out to be Strauss's last, is also musically quite heroic.

English

Den tyske kompositören Max Bruch var något av ett underbarn. Redan från nio års ålder började han komponera och en septett som han skrev två år senare visar på tidiga kännetecken för hans senare musikaliska stil. Från 1865 till 1867 var Bruch anställde som musikdirektör på hovet i Koblenz och det var här som han skrev sin första violinkonsert, vilket kom att bli hans mest kända som kompositör. Bruch var nära vän, och tog inspiration ifrån dåtidens kända violinister, inklusive Joseph Joachim and Willy Hess, och kom att skriva inte mindre än nio verk för violin, varav 3 konserter, ett instrument han ansåg vara det bästa för att ”sjunga en melodi”. Och det var melodier som var Bruchs fokus i sin musik. I violinkonserten blir det speciellt tydligt i den andra satsens adagio, av många ansedd som konsertens hjärta.

Det första framförandet gjorde av violinisten Otto von Königslow och med Bruch själv som dirigent 1866. Tillsammans med Joseph Joachim gjorde Bruch dock därefter stora revideringar och det är versionen från 1867 som idag främst framförs. Bruch blev en uppskattad lärare inom komposition men hans verk nådde aldrig någon större framgång, mycket på grund av hans frispråkiga aversion mot den nya tyska skolan med Richard Wagner och Franz Lizst som främsta förespråkare.

Richard Strauss var även han något av ett underbarn men blev till skillnad från Bruch en hängiven Wagnerian och även framgångsrik som kompositör redan under sin levnad.  Strauss symfoniska dikt Ein Heldenleben från 1898 var en uppföljare till Don Quixote som färdigställdes 1897. Båda dikterna avhandlar och kritiserar på ett komiskt sätt hjältar och antihjältar, men om handlingen i Don Quixote är hämtad från Cervantes roman om den glömske riddaren och hans hjälpreda Sancho Panza, så tog Strauss inspiration från sitt eget liv och jag för hjälten i Ein Heldenleben. Många har tolkat verket som ett uttryck för Strauss artistiska egoism, inte minst då han i den femte delen citerar sina tidigare tondikter. Men det finns även idéer om att man ska se det utifrån Friedrich Nietzsche tankar om kampen mellan individen och hans inre och ytter världar. Strauss själv menade att verket handlade om det maskulina hjälteidealet. Oavsett tolkning så är tondikten, vilken kom att bli Strauss sista, även musikaliskt tämligen heroisk.

svenska

Daniel Harding & Johan Dalene by Strauss, Bruch, Alates (2023/2023), Dirigent Daniel Harding, Berwaldhallen, Stockholm, Sweden

Etenduse krediiti (Näitlejad ja meeskond )

Ansambel

Programm, teave ja kokkuvõte

Fotod

Lisalugemist

Esinemiskuupäevad ja -kohad

Etenduspaigad