Ta till exempel Vitalianos bror Andronico, som Linnea Andreassen porträtterar med ett underbart klangfullt bottenregister. Det är en roll skriven för en kastrat, som spelar en man som klär ut sig till kvinna och blir förälskad i fienden han skulle föra bakom ljuset: ett genussammelsurium som är rätt typiskt för barockopera och som fungerar väl med uppsättningens fokus på teatralitet.
”…inget mindre än en sensation”