Name: Harding & Strauss en Alpsymfoni
Start: 2023-02-24T00:00:00.000Z
End: 2023-02-25T00:00:00.000Z
Location: Berwaldhallen

Organization

Direzione d'orchestra

Daniel Harding

Direzione del coro

Marc Korovitch

Cantante

Cornelius Obonya

Recitatör

Others

Swedish Radio Choir

Orchestra

Swedish Radio Symphony Orchestra

BERWALDHALLEN

Harding & Strauss en Alpsymfoni

Stoccolma

Svezia

Berwaldhallen

Harding & Strauss en Alpsymfoni: Nachtlied, op. 108 Schumann,R (+2 More)

Public

Nachtlied, op. 108

Ouverture Op. 115 Manfred

Una sinfonia alpina, op. 64

Approvato

”Aldrig har jag lagt ner så mycket energi och omsorg på ett verk.” Så sade Robert Schumann om sin stämningsfulla skådespelsmusik till Manfred, efter Lord Byrons dramatiska dikt. Brahms var imponerad och menade att musiken hörde till det bästa Schumann skrivit. Stämningsfull är också en bra benämning på Schumanns Nachtlied för kör och orkester, komponerad på bara en vecka. Richard Strauss praktfulla En Alpsymfoni, som förmedlar ”intryck från en dags vandring” i bergen.

Vid tiden för komponerandet av Nachtlied var Robert Schumanns hälsa på nedgång. Familjen levde i Dresden, han livnärde sig huvudsakligen som musikdirektör för två körer, och det var för dem han skrev merparten av den körmusik som finns bevarad. Nachtlied för kör och orkester tillkom under en intensiv vecka i november 1849 och bygger på en dikt av den österrikiske författaren, dramatikern och poeten Friedrich Hebbel. Schumann beundrade honom mycket, och hade redan tidigare tonsatt flera av hans texter. Dikten handlar om hur det vakna tillståndet övergår i sömn, och samtidigt symboliskt om hur rädslan för döden övergår i lugn acceptans.

Redan som ung juridikstudent i Leipzig läste Schumann Lord Byrons drama Manfred, och blev besatt av boken. Kanske såg Schumann sig själv i Byrons hjälte – den intelligente, modige och passionerade men samtidigt rastlöse, sårbare och ensamme, som i slutändan förnekas lycka. Tanken på att tonsätta verket var inte ny, men nu, revolutionsåret 1848, tog han sig återigen an uppgiften. Det hela utmynnade i, som han själv beskrev det, en ”dramatisk dikt med musik” som består av en uvertyr, en entreakt, melodramer, olika solonummer och körmusik. Byrons halvsjälvbiografiska dikt berättar om Manfreds ånger över de tidigare handlingar som resulterade i att hans älskade Astarte dog. Han söker döden som befrielse från sina plågor och avvisar samtidigt envist frälsning från någon religiös auktoritet.

Nachtlied fick sin premiär i Düsseldorf våren 1851 och Manfred  året därpå i Weimar under ledning av Franz Liszt. Schumann kunde inte närvara på grund av sin dåliga hälsa. Han avled på mentalsjukhus tre år senare.

Richard Strauss älskade naturen i allmänhet och Alperna i synnerhet. Idén att beskriva Alperna i musik går tillbaka till en händelse i hans barndom. Sommaren 1879 överraskades den fjortonårige Strauss och hans vänner av ett oväder i Heimgarten i de bayerska Alperna, och dagen därpå tonsatte han naturupplevelsen i ett pianoverk klingande á la Wagner. Trettiofyra år senare återvände han till Alperna och tonsatte det som blev hans sista stora orkesterverk på länge, En Alpsymfoni. Symfonin skildrar en dagslång bergsvandring, komplett med soluppgång, storm, det magiska ögonblicket när toppen nås, och sedan nedstigning och solnedgång. Upplevelserna kommer och går, dimmor stiger, en storm bryter ut, vandrarna går slutligen ner igen och snart är sällskapet höljt i samma mystiska, stönande ackord som symfonin började med. Solen har gått ner bakom berget. Tondikten kan även ses som en symfonisk representation av människans livscykel och i detta avseende var tonsättaren förmodligen inspirerad av filosofen Friedrich Nietzsche.

Text: Andreas Konvicka

svenska

"I have never put so much energy and care into a work." That's what Robert Schumann said about his atmospheric play music for Manfred, based on Lord Byron's dramatic poem. Brahms was impressed and believed that the music belonged to the best Schumann had written. Atmospheric is also a good name for Schumann's Nachtlied for choir and orchestra, composed in just one week. Richard Strauss's magnificent En Alpsymfoni , which conveys "impressions from a day's hike" in the mountains.

At the time of composing the Nachtlied , Robert Schumann's health was declining. The family lived in Dresden, he supported himself mainly as music director of two choirs, and it was for them that he wrote most of the choral music that has been preserved. Nachtlied for choir and orchestra was composed during an intense week in November 1849 and is based on a poem by the Austrian writer, playwright and poet Friedrich Hebbel. Schumann admired him a lot, and had already set several of his texts to music. The poem is about how the waking state turns into sleep, and at the same time symbolically about how the fear of death turns into calm acceptance.

Already as a young law student in Leipzig, Schumann read Lord Byron's drama Manfred, and became obsessed with the book. Perhaps Schumann saw himself in Byron's hero – the intelligent, brave and passionate but at the same time restless, vulnerable and lonely, who is ultimately denied happiness. The idea of ​​setting the work to music was not new, but now, in the revolutionary year of 1848, he once again took up the task. It all culminated in, as he himself described it, a "dramatic poem with music" consisting of an overture, an interact, melodramas, various solo numbers and choral music. Byron's semi-autobiographical poem recounts Manfred's remorse over the past actions that resulted in the death of his beloved Astarte. He seeks death as a release from his torments and at the same time stubbornly rejects salvation from any religious authority.

Nachtlied had its premiere in Düsseldorf in the spring of 1851 and Manfred   the following year in Weimar under the direction of Franz Liszt. Schumann was unable to attend due to his poor health. He died in a mental hospital three years later.

Richard Strauss loved nature in general and the Alps in particular. The idea to describe the Alps in music goes back to an event in his childhood. In the summer of 1879, the fourteen-year-old Strauss and his friends were surprised by a storm in Heimgarten in the Bavarian Alps, and the following day he set the natural experience to music in a piano piece sounding à la Wagner. Thirty-four years later, he returned to the Alps and composed what would be his last major orchestral work for a long time, En Alpsymfoni. The symphony depicts a day-long mountain trek, complete with sunrise, storm, the magical moment when the summit is reached, and then descent and sunset. The experiences come and go, mists rise, a storm breaks out, the wanderers finally descend again and soon the company is enveloped in the same mysterious, moaning chords with which the symphony began. The sun has set behind the mountain. The tone poem can also be seen as a symphonic representation of the human life cycle and in this respect the composer was probably inspired by the philosopher Friedrich Nietzsche.

Text: Andreas Konvicka

English

Crediti di rappresentazione (Cast e team di produzione )

Team creativo

Ensemble